Den personlige coachen

Av en händelse så var jag bjuden på middag hos en bekant i söndags. han jobbar som personlig coach och efter den delikata måltiden petade han lite lagom i mitt icke existerande yrkesliv.
Några små sanningar:
Jag ägnar min tid åt att aktivt undvika att söka jobb som jag skulle kunna få och trivas med eftersom jag vantrivs med rollen som jurist men inte kan förlika mig med tanken på att "ge upp" utbildningen.
Men hur slutar man att "vara jurist"? Kanske borde jag dra nytta av allt jag lärt mig, men inom något helt annat. Kan en f d präst bli framgångsrik reklamare kan väl jag bli journalist - eller vad det nu skulle kunna bli...

Jag skall förutsättningslöst försöka lista ut vad jag egentligen vill göra - och sedan se till att göra det också. Nu väntar jag liksom bara på att ha varit arbetslös sålänge att jag kan försvara byte av sektor inför mig själv och andra...

*

Förresten hade jag en kund i taxin i lördags natt som pekade mot stereon och sa: är det den där skivan som jag har läst om. Jo, jag lyckades få en bloggläsare i bilen :)