Säg ett tal mellan fem och sju

Relativt långt tillbaka i tiden, vi talar medeltid och fram mot 1700-talet var sex inte något så förfärligt tabubelagt som man kanske kan tro. I Sverige förutsattes det att fästfolk sov hos varandra – man gifte sig inte förrän man visste att flickan kunde bli gravid. Tittar man på medeltida visor handlar de inte sällan om sex, ibland dolt och omskrivet, ibland rakt ut. Jag har själv gjort en översättning av en tysk medeltidsvisa som i princip går ut på att prästen sätter på bondens fru enligt alla konstens regler. Visst fanns det oerhört stränga regler för t ex otrohet och tidelag - döden i båda fallen, vilket hade med arvingefrågan att göra (och med det faktum att man trodde att man kunde göra djur dräktiga…) men sex mellan par var inget man verkar ha hyschat om.

Inte förrän framemot 1800-talet kommer den kristna moralism vi i allmänhet förknippar med forna tider: inte bara att föräktenskapligt sex var något mycket fult och förbjudet, egentligen var sex hemskt äckligt och endast till för att avla barn. Från denna tid stammar den berömda uppmaningen: Blunda och tänk på fosterlandet. Med den inställningen är det ju närmast märkligt att det över huvud taget föddes nya generationer. Något tycks detta ha med en allmän fobi för njutning att göra – något man ofta skyller Luther för, men han var enligt källorna en rätt levnadsglad karl. (förresten, hur många vet att ordet ”kåt” egentligen betyder just ”levnadsglad”?). Händerna på täcket råddes barnen, det konstruerades rent av en sorts maskiner för att förhindra att barn och ungdomar kom åt att onanera.

Samtidigt födde den här moralismen en speciell sorts erotik. Genom att det var så syndigt med bara ben att man täckte för benen på möbler (jo det är sant) behövdes det ju inte mycket för att få en viktoriansk herre (eller för den delen dam vars uppfostran inte dödat all sexlust) att hyperventilera av upphetsning. Jag minns att jag någon gång läste en bok där den manlige författaren höll på att få kåtslag av att ha sett ett kvinnoknä skymta fram, och även om jag tyckte att den stackaren var patetisk då kan jag ju nästan avundas honom nu, när varenda tioåring verkar ha sett en gynundersökning på Internet.

1900-talets historia behöver jag ju knappast redovisa med gradvis uppluckring, p-piller, fria ormgropar på 70-talet, aids och dagens totala sexfixering och porrvåg på nätet parallellt med någon sorts nymoralism från både höger och vänster. Istället kan jag nu lämna inledningen och börja försöka få fram min tanke

Personligen tycker att sexualmoral är lite fånigt och rent av farligt om staten lägger sig i. Jag är lika liberal där som på andra plan (om inte mer). Den enda moralen jag håller på är att respektera andra – d v s inte skada någon fysiskt eller psykiskt (eller för att citera sexspalterna: bara båda är med på det och tvättar sig efteråt ). Det senare, psykisk skada, omfattar inte bara svåra trauman av tvång etc utan även om man t ex lever i ett förhållande där utgår från att man håller sig till varandra – ett brott mot den regeln riskerar ju att göra ens partner väldigt ledsen och besviken. Följaktligen tycker jag inte att monogami står i strid med en liberal sexsyn. Å andra sidan bör man inte lägga sig i om andra lever i öppna förhållanden!

Men så till haken: Bara för att allt är tillåtet måste inte allt basuneras ut i samhället. Jag ger fan i om den eller den kändisen har haft sex med den på en luftmadrass i en zeppelinare, jag ger likaledes fan i vad experter tycker att jag skall göra med min flick- eller pojkvän under sexakten. Jag vill inte ha andras sexliv i mitt eget om jag inte frågar. Jag har inget emot porr eller att folk tittar på den (eller skapar egen!) men jag vill välja själv om jag ska se på det och då menar jag i en vidare bemärkelse. Jag tycker att det vore skönt om inte alla var färdigutbildade sexteoretiker innan de fått sitt första könshår, jag tror nämligen att de har mycket roligare när de väl får komma till då.

En bekant till mig berättade om en mycket erotisk scen han läst i en bok som utspelade sig kring förra sekelskiftet eller så: Huvudpersonen hade någon sorts flirt skulle vi kalla det idag på gång med en kvinna – någon av dem var gift eller möjligen båda så det var en social omöjlighet att de skulle… Han stämde träff med kvinnan en natt under uttryckliga order om vad hon skulle ha på sig (nämligen nästan inget utöver ytterkappan). De skulle mötas i ett mörkt rum med en divan. De la sig bredvid varandra och öppnade kläderna – och låg bara där. Blotta vetskapen om den andres nakenhet gjorde själva situationen och spänningen mellan de två räckte – de behövde aldrig passera den fysiska gränsen. Idag förefaller hela saken troligtvis en smula löjlig för de flesta men jag är rätt fascinerad av idén.

Jag medger att det blir en smula schizofrent att å ena sidan förespråka att allt är OK, att ingen sexualmoral skall ställa upp hinder men att samtidigt spela så mycket på den förbjudna lockelsen men vad jag menar är att det i mystiken eller om man så vill längtan kan finnas mycket. Att man går stegvis fram betyder ju inte att man inte kan sluta i princip i vilka orgier som helst. Men om man börjar med att ha sex första kvällen med en främling på en fest när man är 16 måste det till tyngre och tyngre grejer för att upprätthålla spänningen. Jag är övertygad om att många av dem som åker fast för att ha laddat ner barn- eller våldsporr inte egentligen är pedofiler eller sadister utan helt enkelt sådana som måste söka sig till de förbjudna gränstrakterna för att gå igång. Förr hade de haft en affär vid sidan eller besökt en hålldam – idag tittar de på strippande 14-åringar i sin webcam.

Men kärleken då… Jag har ju hittills konsekvent pratat om upplevelser som stipulerar en ny bekantskap på ett eller annat vis – är det något fel med att ha tryggt sex med sin käraste då? Nej, absolut inte, men vi hittar den rätta personen vid olika åldrar och personligen tror jag nog att förhållandet inte blir sämre för att kontrahenterna har lite (eller mycket) erfarenhet från tidigare.

Andra bloggar om: sex, moral, erotik