Att stänga av sin hjärna, del 2
Jag fick en del kommentarer på blogginlägget från härom dagen om TV-tittande. Man vill gärna glo lite på sport eller så för att stänga av sin hjärna när man är trött efter en hård dag på jobbet. Jag vet. Jag gjorde det ju själv när jag satt i min mögeldoftande östtyska lägenhet och pustade ut efter arbetsdagen. En tysk öl i näven och den eviga Bundesliga...
Man får göra så om man vill - men varför lägger man då (samhällsekonomiskt) så mycket pengar på förbättrade kommunikationer, på snabbtåg och expressbussar? Varför är tid pengar och detta det viktigaste i världen om de ihopsparade minuterna går till att stänga av hjärnan framför TVn?
Dessutom, TV är en tröst för de ensamma. Det är ju så. Om man har en sambo, fru, man etc att umgås med så kan man prata en stund istället - det kan vara nog så hjärndött :) Så egentligen kanske TV-kulturen är ett sorgligt resultat av nutiden stora ensamhet. Man har ingen annan att fåna sig med. Bor man illa till eller har social fobi kanske TVn är en tröst i alla fall, men annars då? Kanske bleve det så att man fick incitament att bjuda över en kompis (eller granne!) om man inte hade TV. Eller också kanske man ringer till någon bekant. En gammal släkting kanske skulle bli glad över att prata bort en kvart? Ger inte det - åtminstone i längden - mer än att titta på en deckare till, en match till mellan ihopköpta fotbollslegionärer, ännu ett stylingprogram, ännu en dokusåpa?
Om vi inte använde TVn lika ofta - skulle samhället kanske bli en liten gnutta mindre ensamt och kallt?
Andra bloggar om: ensamhet, tv, samhälle, sociala kontakter
Man får göra så om man vill - men varför lägger man då (samhällsekonomiskt) så mycket pengar på förbättrade kommunikationer, på snabbtåg och expressbussar? Varför är tid pengar och detta det viktigaste i världen om de ihopsparade minuterna går till att stänga av hjärnan framför TVn?
Dessutom, TV är en tröst för de ensamma. Det är ju så. Om man har en sambo, fru, man etc att umgås med så kan man prata en stund istället - det kan vara nog så hjärndött :) Så egentligen kanske TV-kulturen är ett sorgligt resultat av nutiden stora ensamhet. Man har ingen annan att fåna sig med. Bor man illa till eller har social fobi kanske TVn är en tröst i alla fall, men annars då? Kanske bleve det så att man fick incitament att bjuda över en kompis (eller granne!) om man inte hade TV. Eller också kanske man ringer till någon bekant. En gammal släkting kanske skulle bli glad över att prata bort en kvart? Ger inte det - åtminstone i längden - mer än att titta på en deckare till, en match till mellan ihopköpta fotbollslegionärer, ännu ett stylingprogram, ännu en dokusåpa?
Om vi inte använde TVn lika ofta - skulle samhället kanske bli en liten gnutta mindre ensamt och kallt?
Andra bloggar om: ensamhet, tv, samhälle, sociala kontakter
posted by lux at 08:30
3 Comments:
Möjligt. Teven är på många sätt ett skapat behov.
Låter lite som om du längtar tillbaka till äldre tider enligt devisen, "Det var bättre förr, ju förr desto bättre" ;) Nä jag håller i stort sett med dig, varför stressa och jäkta när tidsvinsten ändå läggs på TV-tittande? Jag tror att de flesta socialt fungerande människor drar vettiga gränser för sitt TV-tittande och har ett livligt utbyte med släkt och vänner i övrigt också.
pw: det tror jag också iofs. Men det var inte poängen :)
Bättre förr? Hu nej, men *alla* nyheter är inte framsteg.
Skicka en kommentar
<< Home