Mentalt hudavskrap från mig till er

Ett allmänt problem med att blogga om det jag tycker att det är roligast att blogga om, det vill säga samhällsfrågor och liknande, är att bloggen som medium kräver att man fattar sig relativt kort. Man skall på några kärnfulla rader uttrycka vad man menar och inte bli långrandig, för handen på hjärtat – vem orkar läsa evigt långa blogginlägg?

Tyvärr leder detta till att man måste sammanfatta sina tankar på ett sätt som gör att de lätt missförstås eftersom läsaren inte riktigt kan följa alla tanketrådar. Vidare får man sällan sagt allt man ville säga i ämnet och blir frustrerad eftersom man tycker att det fanns mer att ge. Slutligen finns inte utrymme för nyanseringar och fördjupningar.

På sätt och vis är detta en mycket talande bild för samhällsdebatten idag, eftersom samma problem egentligen gäller massmedia. Metro och City är två gratistidningar här i Stockholm som i princip går ut på att ge nyheter i bloggform, eller i alla fall så kortfattat att det maximalt tar en station på T-banan per nyhet. Att allmänheten därigenom får en mycket ytlig bild av nyheterna är oundvikligt. På samma sätt förhåller det sig med radio. Jag hörde en intervju med någon, vars namn och funktion jag inte riktigt minns, men det var en person som uttalade sig som expert på medier, särskilt radio och TV. Han sa att ungdomar (för ungdomar är alltid målgruppen – det får jag nog ta upp i ett annat blogginlägg) visst är intresserade av nyheter, de får bara inte bli så långrandiga. En nyhetssändning på en kvart (!) var för långt – de skulle tappa intresset och byta kanal. Därför förordade han fem minuters nyhetspass. Det är inte svårt att tänka sig hur mycket fördjupning man hinner med då. Förhoppningsvis var den här mannens uppfattning väl tillskruvad men faktum är att han nog i viss mån har rätt. All heder till den läsare som fortfarande är kvar (för detta är ju ett relativt sett långt blogginlägg – och det känns ändå bara som förordet till vad jag vill ha ur mig).

Vad blir konsekvensen av detta då? Jo, att många personer anser sig ha kunskaper om saker och ting (för att de har läst det eller sett det på TV eller hört det på radio) där de bara skrapat lite på det yttersta ytskiktet. Man bildar sig snabbt en åsikt på relativt lösa boliner och sedan kan man, likt mig här och nu, sammanfatta detta i ytterligare ett snabbt blogginlägg som tar maximalt fyra minuter att läsa.

Egentligen skulle jag ha lust (men knappast självdisciplin) att skriva en hel bok istället för att blogga som Besökaren, men vem skulle ta sig tid att läsa den förutom möjligen några av de få som alltid läser här? Nej, vill jag ha sagt något får jag nog fortsätta att sammanfatta.

Andra bloggar om: bloggande, ytlighet, medier, åsikter