Äntligen - men vad skall vi med folkpartiet till?

Så avgick ”Leijonkungen”, inte en dag för tidigt om man frågar mig. Jag har aldrig gillat hans skenheliga pingstuppsyn. Frågan är dock vem som skall ta över – Jan Björklund säger de flesta, men han känns som en gammaldags furir med hävdelsebehov. Ordning och reda, rättning i ledet, stå rakt! Inte särskilt socialliberalt, och det var väl det folkpartiet skulle stå för, eller? Faktum är att jag, utgående från vad han sagt i media, snarare skulle placera Björklund i KD eller möjligen i ”Gamla moderaterna”.
Cecilia Vadhonnuheter verkar vara mer åt det socialliberala hållet, men hon verkar också ganska profillös och inte en person som engagerar folk. Erik Ullenhag verkar vara en velpelle – minns hans plköltsliga angrepp på Centern som sedan drogs tillbaka och inte heller särskilt spännande. Min favorit är Nyamko Sabuni. Det vore coolt med en kvinnlig, svart och liberal partiledare. Dessutom gillar jag hennes sätt att ta positioner (”jag vägrar kalla mig feminist”).

Men slutfrågan blir kanske ändå – vad skall vi med folkpartiet till? Fp har under de senaste åren mer och mer blivit en hopsmältning av de andra borgerliga partierna – särskilt sedan Centern ryckt upp sig och tagit upp den liberala tråden. Alltså, upplös fp! Centern tar hand om de socialliberala under ledning av Fredrik Malm, Björklund går till KD med furirgänget och övriga sladdar in hos Moderaterna förutom någon halvrasistisk missnöjesröstare som bara röstat på fp på grund av deras tuffare ton i integrationsdebatten, dessa kravlar tillbaka till sossarna eller fortsätter det fria fallet ner till SD.

Andra bloggar om: folkpartiet, Lars Leijonborg, Jan Björklund, Nyamko Sabuni, liberal, politik

Påskkyckling

Och Besökaren blandade sig en påskdrink och hans Älskade sa: Jag vill också ha en, men inte en sådan och kylskåpets drycker förekom alls inte i sådan myckenhet som barskåpets och Besökaren lade pannan i djupa veck och upfann en ny drink och se den var god och den kallades Påskkyckling:

2 cl vodka
2 cl Cointreau
en skvätt nypressad citron
persikojuice i behaglig mängd

hälles med is i en shaker och omskakas. Silas ned i ett glas och njutes gul och fin.

Skål och Glad Påsk.

Året enligt Besökaren

Sådärja. Nu kan jag gnälla om RSS-flöden och atomer bäst jag vill – för nu packade datorn, själva burken alltså, ihop. Detta skrivs på nåder från sambons laptop.

Men dagens text handlar om helgdagar, eftersom det nu är påskafton. Själv har jag ju lämnat kyrkan och är inte ett endaste dugg intresserad av att fira Jesu återuppståndelse, även om jag inser att det är en metafor. Därför fundera jag på hur jag skulle gestalta min egen kalender med helgdagar om jag finge bestämma själv. Alltså Året enligt Besökaren:

Nyår. Nyår får vara kvar. Egentligen är det en konstig tidpunkt att byta år på. Jag har som den evige student jag är i många år räknat år från höstterminens början men man kan ju inte vara student hela livet och eftersom omvärlden nu byter år den 1e januari kan väl Besökaren göra likadant. I övrigt tycker jag att nyårsfiranden är trevliga – att se tillbaka på ett år som varit och med fyrverkerier och bubbelvin fira in ett nytt är trevligt. Men smällare som bara låter är fåniga.

Trettondagshelgen försvinner. Den är ju fånig till och med för de flesta kristna (om man inte är ortodox alltså). Bort.

Istället petar vi in en helgdag en månad senare, runt sjätte februari. Då är det som kallast på vintern och där bör det in en helgdag då man kan tända ljus och kura under filtar, eller allra helst åka ut i obygden och bada bastu. En Heliga Köldens Dag alltså. Det finns ju en kristen Kyndelsmässohelg som man kan fira om man är lagd åt det hållet, och den heter ju passande nu Candlemass på engelska.

Vårdagjämningen. Vi tar den röda dag som nu ligger vid 1a maj och bakåtlägger den hit fast med en helt ny betydelse (lugn, jag återkommer till både Valborg och röda fanor). När dagar och nätter är lika ljusa är oftast den värsta vintern över och denna jämnlånga dag och natt högtidlighålls därför.

Påsk. Påsken ryker i sin nuvarande form. För att fira ljuset och värmens återkomst och alltings återuppståndelse ligger den lite tidigt här i Norden och Jesus, ja honom hoppar jag över i alla fall.

Sista April/Vårfest. Här tas alla våryror ut! De lediga påskdagarna (2½!) flyttas till trakten runt sista april. Som gammal student har denna dag redan en varm plats i mitt hjärta men även ickestudenter borde sannerligen kunna glädjas åt att vårblommorna slutligen tittat fram. Här skall det vara brasor, körsång och glada fester men också allt det vi nu har kring påsk: Familjemiddag med god mat, blommigt pynt i gult och godis till barnen. En riktig långhelg så att man hinner med både vila och fest.

Kristi Himmelfärd. Stockholms Tolkiensällskap firar varje år denna dag med att iförda dräkter tåga genom staden och slutligen ha picknick vid ”Sommarens Portar” på Djurgården. Sommarens Portar är ett utmärkt namn på denna torsdag som skulle kunna läggas sista eller näst sista veckan i maj. Denna dag som markerar att sommaren rent teoretiskt sett kan börja fr o m nu (våren ÄR kort i Sverige) bör lämpligen firas med likasinnade oavsett vad det är frågan om. Kommunister drar fram de röda fanor som försvann när 1a maj blev flyttad och förvandlad till familjefest ovan, andra som vill ut och tåga under något annat baner kan göra detta. Sedan sitter man och picknickar i stadens parker. Eller på landet för den delen.

Pingst har vi faktiskt redan mer eller mindre avskaffat. Puh.

Nationaldagen är en märklig inrättning. Framför allt känns det som om den inrättades ungefär just när det verkligen kom ur modet med nationell stolthet. Men lugn, Besökaren vet hur man skall göra: Vi låter den 6e juni bli en dag att glädjas över att vi i detta land (ännu) hedrar de mänskliga fri- och rättigheterna; och att vi lever i en demokrati. Fram med de svenska fanorna, ner med en hundring i Amnestybössan för dem som inte har samma friheter. Bjud in alla invandrare att fira Sveriges positiva sidor med oss. Låt den blågula fanan bli en symbol för fri- och rättigheter!

Midsommar är en skojig tillställning eftersom det är en hednisk fest som de kristna varken lyckades utrota eller ens helt förkristna. Visst, man firar den helige Johannes Döpares dag, men ärligt talat, vem gör det på midsommar? Nej, midsommar har vi för att fira ljuset, den korta men vackra sommaren som då just har börjat på allvar. Senaste midsommar var min kanske bästa någonsin, med en grupp vänner vid en liten sjö i skogen. Bad och glädje, god mat, dryck, sällskap och humör! Sådan man önskar midsommar till hela Norden! Midsommar blir följaktligen kvar utan ändringar.

Under sommaren tar de flesta ju semester ett tag så vi lugnar oss med helgdagar fram till:

Höstdagjämningen, som inte är lika mycket att fira som den på våren, men ändå, man kan slå ihop den med någon sorts skördefest: Alla lagar kopiösa mängder mat med varandra och äter tillsammans från buffé på kvällen. Nybryggt öl också, någon?

Allhelgonadagen/Halloween får vara kvar. Jag firar inga helgon men att hedra de döda är en trevlig tradition. Att en dag per år hedra alla de förfäder som faktiskt är en förutsättning för vår existens är också en tanke jag gillar. Att tända små ljus och eldar utomhus är också ett bra sätt att jaga bort höstolusten. Och den som vill kan berätta spökhistorier om natten sedan, fast jag klarar mig utan Helloweenkommers.

Lucia/Jul slås slutligen ihop till Midvinter, dagarna kring midvintersolståndet. En dag (annandagen) får vi offra för skördefesten ett kvarts år tidigare, men det blir nog tid till firande ändå. Mitt förslag är att man midvinterdagens morgon, tidigt, tidigt går upp och samlas hela familjen kring ett ensamt litet ljus. Så sjunger man – tja, har man folk till ett helt Luciatåg, så varför inte; dricker något varmt och äter ett saffransbröd. Så börjar dagen som sedan fortsätter ungefär som julafton. Julbord (eller vad man nu vill kalla det) på eftermiddagen, presenter till barnen på kvällen. Och nästa dag är man också ledig. Frid och ro.
(Naturligtvis hoppas jag – förmodligen fåfängt) att man skall slippa håhåande tomtar i rött (tomtar är små och gråa!)…

…och sedan blir det nyår igen.

Andra bloggar om:
helgdagar,
kyrkan,

Proportioner?

Några fulla gymnasieungdomar har gått på bordell i Tyskland. Det är ganska patetiskt, och ännu mer patetiskt att de skryter över det. Men det som är mest patetiskt är antingen Aftonbladets bild med dussiga huvuden i en buss (vad tillför den?) eller kommentaren:
- Man kan bli relegerad om man misshandlar någon. Det här är ju mycket värre. Det är faktiskt olagligt i Sverige.

Ja, i Sverige, men inte i Tyskland. Däremot är det olagligt i båda länderna - och med betydligt strängare straff - att misshandla folk. På vilket vis skulle detta vara värre? Hur vore det med sinne för proportioner?

Atomer och fastighetsskatt

Till att börja med: Det är, har jag märkt, inte RSS-flödet som är trasigt utan Atomflödet. Att det fanns två olika system har jag lärt mig sedan senast, men inte vad jag gör åt det (ingenting antar jag).

Vidare: Borde jag skriva något om fastighetsskatten? Nja, men om debatten kring den. Saken är den att de flesta experttyckare i form av oppositionspolitiker och ekonomer missar en poäng: Skatten avskaffas inte av fördelningspolitiska eller nationalekonomiska skäl utan för att folk tycker att den, rent principiellt, är åt helvete. Staten har tagit ut stora summor för något man redan köpt för beskattade pengar. Nu ändras detta så att skatten bara tas ut om man gör en ekonomisk vinst på det hela. Det är ju bara sunt förnuft. Samma sak med förmögenhetsskatten: Pengarna har ju redan beskattats med kommunalskatt, statlig skatt och kanske också värnskatt.

Något som är spännande är att höra den obligatoriska socialdemokratiska kritiken nu. Frågan är hur det kommer att låta när det är dags för val. Vågar Mona och gänget lova att återinföra fastighetsskatten om de får tillbaka regeringsmakten? De kommer knappast att vinna ett dugg på det, samtidigt som de kommer att ha fullt sjå att förklara varför de inte gör det efter den kritik som kommer nu...

Och dagens soundtrack till mitt liv: Sällskapet (hela skivan Sällskapet i allmänhet och spåret Rum 212 i synnerhet...)

Andra bloggar om: fastighetsskatt, skatt, sällskapet, atomflöde

Ut ur idet

Precis som förra vintern kröp Besökaren nu in i idet över den kalla årstiden och tystnade. Detta berodde på ett flertal faktorer: Inga spännande ämnen att blogga om, vanlig lättja men också frustration äver att RSS-flödet plötsligen la av och andra saker med Blogger som irriterar. Nu står jag inför valet att helt lägga ner bloggen eller att återstarta den och i så fall leta efter en annan bas att använda. Några förslag? Jag har ingen lust alls att hänge mig åt teknikaliteter, jag kan inte mer om datorer, webteknik eller liknande än absolut basal HTML - och jag har inte ork att lära mig mer heller för närvarande.

Men om det skall kännas meningsfullt att blogga måste jag ha en dialog med eventuella läsare, vilket förresten förutsätter läsare (vilket i sin tur förutsätter ett RSS-flöde, hör ni det, jävla Blogger?). Alltså, pip gärna till om att ni överhuvudtaget upptäckt att jag skriver igen.

Jag har för övrigt just nu det (tvivelaktiga?) nöjet att läsa en kurs med genusperspektiv. Jag tänker skriva om den vad det lider, men jag vill vänta med det tills kursen är klar om några veckor, huvudsakligen för att bilden skall bli rättvis och inte bara byggd på min förförståelse men tyvärr också eftersom jag är rädd att alltför öppen kritik kan få negativa effekter för lärarnas bedömning av mig. Så förtroendeingivande har början varit...

Nå, men på återhörande. Jag har som målsättning att uppdatera minst tre gånger i veckan tills jag beslutar mig för om Besökaren skall fortleva eller dra sig tillbaka.

Andra bloggar om: blogger, läsare, genusperspektiv, universitet, rss-flöde